Idag var det min tur att ta flyget till San Jose. Jag tänkte inte så mycket på att det var fredag kväll men när jag väl kom iväg blev jag väldigt lättad över att jag åkt i god tid. Motorvägen var packad och det gick inte fort. Flygplatsparkeringen var packad och jag fick jaga folk som skulle hämta sin bil. Kön till säkerhetskontrollen var extremt lång.
Jag kom iallfall igenom allt det där och satte mig ner i gaten och tog det lite lugnt. När man väl gått igenom säkerhetskontrollen här i San diego finns det inte så mycket mer. Det är 10 gater och några affärer och väldigt massa människor.
När jag satt där i lugn och ro gick plötsligt ett alarm igång. Lamporna började blinka och allt började tjuta, en datorröst sa till oss att det var en nödsituation och att vi skulle lämna lokalen omedelbart via närmsta utgång. En jobbig känsla spred sig i magen, jag började se mig om efter närmsta utgång. Där är ju utgångar till flygplanen vid gaterna, men om det inte är något flygplan där så är där bara ett hål. Och är där ett flygplan så låter de inte mig gå dit. Jag tittade mig runt efter andra utgångar men insåg liksom de flesta att det bara var till att gå ut mot säkerhetskontrollen. En stor suck spred sig genom folkmasan. Men lugnt och stilla började alla lunka mot säkerhetskontrollen. Väl framme där möttes vi av folk som vände igen, in mot gaten. De lät oss inte komma ut!!!
En ännu jobbigare känsla spred sig i magen nu...Här är ett larm, de ber oss lämna lokalen så snabbt vi kan, men de hindrar mig. Jag är fast i gaten. Ingen berättar vad det är frågan om utan allt slår istället igen.
Jag satte mig på en stol igen och iaktog folk. Det var rätt intressant att få reda på vad folk egentligen gör i en sådan här situation. ALLA tar upp mobiltelefonen och ringer någon!!
Så jag bestämde mig för att göra likadant. I tjutande ljud och blinkande lampor ringde jag stackars Micke som inte förstod så mycket.
Efter 10 minuter gick larmet av, ett jubel och applåder kom från hela folkmasan. Dock fortfarande ingen förklaring utan allt drog igång som vanligt med att kalla på folk som var sena osv.
Rykten säger att det var falskalarm och att flygpersonalen inte kunde stänga av det förren brandkåren kommit och sett att det inte var någon fara.
I en sådan här situation hinner man känna att det inte gör något om flyget är försenat några timmar. Eller att min mobiltelefon börjar bete sig konstigt. Jag mår bra och det kunde varit så många gånger värre. Ibland är det bra att få känna efter vad som är viktigt här i livet.