Söndersurfad

Det blev surfing idag, fastän det var molnigt och endast 13 grader, nu har vi i alla fall hela 15 grader i vattnet. Jag tog bästa vågen någonsin idag.

En fantastisk känsla att äntligen på en 4-5 foot hög våg lyckas åka parallellt med vågen på det gröna vattnet och ha allt skum bakom sig. Att stå på brädan och få den underbara känslan man får då man åker ner för vågen, men att få den om och om igen på samma våg. Att inte se något skum utan endast en stor grön våg som tonar upp sig upp till axlarna bakom sig och som man inser att om man inte blir alldeles för stirrig av känslan och där av tappar kontrollen skulle kunna åka på länge, så länge vågen bara vill.

Man ska sluta när man är på topp, men man gör ju aldrig det, ”bara sista vågen”. Denna sista våg gick inte riktigt så bra som den förra och när jag sen tog mig upp ur vattnet upptäckte jag att jag saknade jag en fena. Jag har lyckats surfa sönder min bräda… Micke hävdar att det var en haj som åt upp den!

Det är sällan jag känner mig så hård, som när jag lyckats surfa sönder min bräda. Det var i allfall skönt att det bara var brädan, jag är för ovanlighetens skull totalt hel. Förutom några brännmärken på låret, men det är en helt annan historia.

Det ska vara 3 fenor!